Moder jord kallar hem mig

Fem år har gått sedan bestigningen av Kilimanjaro, och fyra år har gått sedan Everest base Camp och mount Kinabalu.

Jag får ofta frågan om jag slutat resa så mycket som förr och svaret är väll egentligen ”nej”. Visst reser jag med jämna och ojämna mellanrum men jag kanske inte gör lika storslagna äventyr just nu. 

Det krävs dock inte mycket för att väcka äventyrs-Murry till liv. Fjäll, en sjö och lite höjder eller ojämn terräng så börjar ådrorna pumpa bort kontorsdammet och jag blir mitt bästa jag igen. Bort med smink och fram med kängor och skalkläder. 

Spenderat en massa tid i Norrland och uppskattat tystnad, frisk luft och vatten. Åkt motorcykel till Jämtland och insupit upplevelsen av vinddrag mot hjälmen medan ett magiskt landskap omfamnar mig. Svårt att annat än ifrågasätta varför jag spenderar 8h per dag vid en dator i en storstad med buller, stress och prestige. Kanske är det för att uppskatta dessa naturupplevelser lite extra? Kanske är det för att bli mer levande på fritiden? Eller är det så att ett annat liv står på tur framöver när tiden är rätt? Den som väntar får se men att moder jord och jag funnit varandra är ingen hemlighet. 

I dessa insikter kommer några ögonblick av ljuvliga jämtlandsvyer.

   
    
    
    
    
    
    
   
Namaste!

Annonser