Vad är det värsta som kan hända?

Jag hörde en gång en person bemöta frågan: ”Vad skulle du rädda om ditt hem brann?” med svaret: ”Mig själv och de jag älskar.” Journalisten fortsatte med följdfrågan: ”Men bilderna då- alla fotografier, saker som är av värde?” Och då svarade han som blev intervjuad: ”Fotografier är för människor med dåligt minne. Jag har varenda bild, stund och känsla omkring minnet inom mig att plocka fram när än jag vill det och så länge jag har mitt minne kvar behöver jag inte saker som påminnelse.” … Bra svar.

Och vi fäster mycket känslor vid minnen- dåtid, ibland kan det till och med vara till vår nackdel. Såklart har vi förlorat en person vi älskar är minnet sättet de hålls levande på men är det inte ännu bättre om vi kan leva i nuet med allt vad den personen lärt och gett oss istället? Att hylla dem i nuet.

Leva i nuet oavsett gårdag. Vad är bäst för mig just nu? Vad vill jag idag? Livet tror jag handlar om att hitta tankar som stödjer ens väg framåt och framför allt att våga gå den vägen hjärtat leder in på oavsett vad alla andra säger och tycker. Något jag lärt mig är att alla som älskar oss vill skydda oss och be oss välja den vägen som är säkrast. Jag är inte mycket för det där. Hade en pojkvän som sa det. ”Marie-Theres, jag beundrar dig så för att du verkligen vill få ut maximalt av livet, ändra aldrig det”. En mening som jag aldrig glömt för det är bland det finaste någon har sagt. Om jag vill få ut maximalt av livet, relationer och min egen kapacitet här och nu och fortfarande kan se, uppleva och njuta av det … Tja vad mer kan man önska som 30-åring?

Maxa Nuet. Så självklart och ändå är det ett fåtal som faktiskt lever så. Som vågar ge sig hän fullt ut till stunden, utan att tänka bakåt eller känna oro framåt. Nu pratar jag inte om att supa ner sig och tro att man kan flyga utan om normala händelser och möten i vardagen. Om vi kunde skydda oss mot smärta, skulle vi då handla annorlunda? Individuell fråga, men vill vi hellre leva maximalt och bränna oss än stå vid sidan om och fingra på tändsticksasken i trygghet? Jag tror vi ska maxa nuet i den hälsosamma mån det går.

Jag menar vad är det värsta som kan hända? Egentligen? Skulle vi ångra något bara för att det brände oss i slutet? Jag vet inte vad ni anser men jag tror på att leva all in så länge vi är lyckliga. Allt kan man lära sig av. Det som gör ont gör oss starkare, och det som gör oss gott detsamma. Men häftigast är att allt kan hända!

Säger som grabbarna i Evasive

”If I´m falling I´ll rise again
Even if it´s lost I´ll fight until the end
Holding on until my last breath”

För vad annars ska man göra? Ge upp? Knappast. Hellre en het brasa och ett varmt hjärta stundtals än en kamin som står i ett hörn med fesvärme i evighet och ett kallt hjärta som aldrig provat sin kapacitet.
 

 

Annonser

När man tar andra varvet på sin bucket list

Ja då jävlar skiner solen. Jag älskar överraskningar och att inte veta när drömmar ska gå i uppfyllelse. För två dagar sedan hade jag ingen aning om vad som komma skulle. Idag sitter jag med en VIP-biljett till en konsert med mitt barndoms-absolut-favorit-band Bon Jovi nästa år där jag får stå längst fram. Fantastiskt! För exakt 3 år sedan stod jag på ett fullsmockat Meadowlands stadium i New Jersey med 80 000 människor sjungandes. ”Once in a lifetime” trodde jag och här sitter jag nu med en biljett för att se dem hemma i Stockholm.

 

 

 

 

 

Och jag ska gå med Cecilia som jag inte sett sedan New Jersey 2010. Hur jäkla häftigt är inte livet. ”You never know what you’re gonna get”. Damn right! Så min bucket list går in på varv nr 2 🙂 vilken fredag, vilken glädje. Har fjärilar i hela magen.