De små bergen är de svåraste

image

Ja det stämmer. De små utmaningarna och energifördelningarna i vardagen är den stora utmaningen. Att klara av små hinder, missförstånd, stor arbetsbelastning, stress och känslor. Och vinterkylan med sitt mörker.

Inför de stora bergen kopplar man på ett psyke och en fysik som klarar allt. Mentalt är man stark och extremt flexibel. Där är allt en fråga om när man kommer fram och hur man gör det, inte om eller varför … Fast i -15C kl 05.00 på en sådan höjd att man snarkar, flåsar och rör sig i den takt en rullator kan köra om, ja då undrar man varför.

Men hur får man samma inställning i vardagen? Den här som gör att man tänker att småsakerna är oväsentliga och det enda som egentligen spelar någon roll är kärlek. Och i kärlek ser man mer än småsaker, man kan tänka positivt om andra istället för negativt och framför allt är man tacksam och vet att det mesta ordnar sig och att man kommer dit man vill förr eller senare så man kan lika gärna njuta på vägen. Och om alla andra vill dra åt det stressiga hållet så behöver man inte dras med själv.

Idag ska jag koppla på den mentaliteten. Mörkret kan vara mysigt med värmeljusen, höstregnet lugnande för löpningen, kärleken underbar trots saknad och distans och vardagen full av roliga saker, inte en stressig agenda.

Börjar med att vakna 05.00 och ta en körlektion! Fullt ös och njuta på vägen … Av varje buske som rivs ner, varje kärringstopp och varje stund det är ok att köra på detta roliga sätt!

Torsdag! Tuuut tuuut

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s