Nu startar det!

Imorgon 07.30 avgår planet från Katmandu mot Lukla på 2800 m och sedan vandrar vi neråt mot 2600 och sover natten där. Allt är packat och klart och jag har hyrt en sprillans sovsäck för 5kr per dag, ganska prutvan nu. Blir nog kallt. -20 visar Kala Pathar om natten. Hoooa. 13 dagars vndring nu.

Blir intressant att uppleva inflygningen imorgon och landa bland bergen. Håll tummarna, nu tutar vi upp, upp, upp.

Kramar

 

Annonser

Forsränning check √

“I feel s alive I can’t deny it, I feel so alive.” Wow wow wow rafting var super! Snacka om att känna sig levande! 4+ forsar och vad vi fick paddla som tokar! Flera plumsade i men vi välte aldrig. Fick prova en ny del av forsen som de ännu inte testat i år hehe så inte ens guiderna visste hur det skulle sluta. Vi var 6 personer plus guiden i vår gummibåt. Tre stora tjecker, en stor engelsman och så två kvinnor: Jag och en filippinsk kvinna, jag tror vi två njöt mest av alla. Karlarna verkade lite skraja medan vi skrattade av glädje varje gång båten drog ner i ett hål, stod på sidan, veks åt alla håll och kanter. Hahahaha. Som avslutning hoppade vi alla ner i forsen från en klippa och blev uppfångade en och en av killarna i kajaker som drog in oss mot land. Helt underbar upplevelse, helt klart bland det roligaste jag gjort! Ena framtanden ramlar docks snart ut, mindre bra.

Och omgivningen sedan, oj vad vackert! Tältade precis vid floden och sov som en bebis igen. Nu har jag hört att raftingen i Kota Kinabalu ska vara snäppet värre hmmmm … Ja kanske det …

Idag ska jag träffa resten av gruppen och imorgon startar aktiviteterna med dem. Allt är superbilligt i Nepal men pengar drar iväg. Man blir bundis med alla, riktigt nice.

 

Kram till er alla!

Katmandu is getting to know Murry

Två dagar har jag varit här men känns redan som flera veckor. Sov som en bebis inatt och vaknade med väckarklockan såklart. Marie-Theres vill alltid leva med mycket action. Så idag blev jag upphämtad av en ung, snygg kille på motorhoj och vi åkte genom staden ut på landsbygden. Galet vad bilarna far åt alla hall men jag mådde finfint. Kom till slut ut på landet och deras hus mitt i ingenstans. Jättemysigt och de tog så väl emot mig med nepalesiskt te och godhet dvs. alla tre generationer som bor i huset. Fick veta att min nya vän, fråga mig inte vad han (eller någon annan heller) heter men han har tydligen bestigit Everest 2005 och arbetat som Sherpa och satt upp rep för västerl

Två dagar har jag varit här men känns redan som flera. Sov som en bebis inatt och vaknade med väckarklockan såklart. Marie-Theres vill alltid leva med mycket action. Så idag blev jag upphämtad av en ung, snygg kille på motorhoj och vi åkte genom staden ut på landsbygden. Galet vad bilarna far åt alla hall men jag mådde finfint. Kom till slut ut på landet och deras hus mitt i ingenstans. Jättemysigt och de tog så väl emot mig med nepalesiskt te och godhet. Fick veta att min nya vän, fråga mig inte vad han (eller någon anna heller) heter men han har tydligen bestigit Everest 2005 och arbetat som Sherpa och satt upp rep för västerlänningarna som betalar dyra pengar i hopp om att eventuellt komma upp utan fingrar.

Men nej man vandrar hela vägen upp ( ingen teknisk klättring) och alla kan acklimatisera sig inom 2 månader. hmmm… hmmm… hmmm… OM det inte vore för kylan och att eventuellt bli av med fingrar och tår hade jag hoppat på. wow! Så jag fick I flera timmar veta allt om livet i Nepal med Hinduism, familj, giftemål, pengar, livsstandars. För att summera vårt långa samtal kan jag säga att jag investerar all min tid och pengar på sista toppen I Maslows behovstrappa medan de ger all sin tid till att tillfredställa sin familjs grundbehov. Vi lever så olika och ändå tror jag att de kan uppskatta vardag och ett leende mer än vad vi kan i sverige. Skrattade högt idag när några svenskar skulle visa hur man packer en bil. Jösses alltså vad vi tror vi är bäst på allt.

Hittat finfina restauranger och plaster för kaffe, öl, eller bara filosofera. Många börjar vinka och ropa ”hello Murry” efter mig hehe ”Beautiful name, is it French?” ”hello pink caravan sa en man idag, hahha. Och igår på vägen hem från restaurangen hör jag Bon Jovis ”It’s my life” med en kanonbra ripa. Holy!!! Hittade en trappuppgång och hamnade på en rockklubb. Hur bra som helst! Och man kan sitta med en bira och lyssna utan att någon kommer fram. Det gillar jag. Sjukt bra musiker i Katmandu. De kan rocka. Eller om jag lyckats pricka de enda …

Staden kryllar av trekkers och man är så många som kommer i hopp o matt smaka på berget. Nepaleserna själva ser det endast om de arbetar med det. Och Sherpa heter inte alls alla bärarna utan det är ett folkslag bland fjorton olika och just mina bärare kommer inte alls alla att vara sherpas. Bara en label som alla bärare fått efter en händelse på 50-talet.

Ja det är så mycket jag vill säga och skriva men allt jag kan skriva egentligen är att det är superbra. Man lever totalt i nuet här. Nu är det en stooor festival så gatorna är fulla med musiker, ljus och blommor, verkligen fint och alla ler och hälsar på mig. Har tagit emot massvis med visitkort och facebookadresser haha. Tur jag har ett komplicerat namn, kommer undan.

Imorgon blir det upp kl. 6 och go rafting på floden Kosi i två dagar. 3h per dag med camping med pool och bar. DET kallar jag camping. Kan inte visa bilder nu eftersom kamerasladden hamnade i Haninge istället för min väska. OOOpsi daisy.

Kram till er alla från Katmandu, over and out.

Namaste!

Katmandu efter en dag. Vant mig vid kaoset och virrandet har mildrats till den grad att jag faktiskt vet var jag befinner mig 50% av tiden i alla fall. Bilarna tutar och alla drar fram som galningar men det ser ut att vara ett kontrollerat kaos och folk blir faktiskt inte mosade av varken bussar eller bilar. Men vad det tutas. Bor enkelt men med en fin lite takterass och ska imorgon bli bjuden hem till en av guiderna och hans familj ska laga mat till mig verkar det som. Mysko men trevligt. Blir att se byarna med andra ord.

Superseg efter flyget och av att ha varit vaken hela dagen. Jag blir i Katmandu till den 31 oktober. Gruppen joinar den 29 oktober vilket ger mig ett par dagar att strosa runt och andas in atmosfaeren fast klart munskydd verkar de flesta ha haha. Sedan blir det Everest och jag anar att det blir kallt!

kram kram till alla!

Landat

Godmorgon kaos! Landat och bortkommen direkt hehe. Ska strosa idag och njuta av solen men sedan blir det sova. Ingen aning vad jag ska spendera dagarna med: Forsar eller yoga? Vi tar och landar en dag innan jag beslutar mig 🙂 En helt fantastisk njutning att flyga och se en klar, varm och vacker solnedgang ute.

Tror jag har hamnat i Indien rent spontant. Alla pratar engelska men inte den varianten man kan lista ut betydelsen i.

Kram kram till er!

Att se lycka i varje ögonblick

Jag känner mig frälst. Kärlek har fullkomligt tagit över min snoriga existens och trots förkylning med Rudolfnäsa och onda knän glimmar tillvaron som kristaller. Jag mår så himla bra och allt är bara så härligt att jag kan stanna precis här där jag är i evighet. Shit jag låter som Carola- måste vara hostmedicinen eller bara känslan att allt är så rätt. Eller så är jag fortfarande full efter en helkväll med fantastiska underbara Petra, Johan, Robban, Frida, Cicki, Christian, Anna och Patrik. Ni fullkomligt rockade min torsdag! Haaaaaalllleluuujah!

Frälsning betyder räddning och befrielse. Ofta har det en religiös innebörd och avser räddning från synd och de lidanden och svårigheter den för med sig. Det kan dock även syfta på räddning i största allmänhet, till exempel med hjälp av en livboj – frälsarkrans. I överförd bemärkelse kan frälst också betyda entusiastisk och hänförd.” (Wikipedia)

… Ok vi kör på den definitionen 🙂 blir fint.

Jag har fått så fina sms, fina mail, kramar, pussar och bara så mycket varma ord den senaste tiden. Jag fick igår veta att en jättegod vän kommer till Filippinerna och hälsar på mig. Jjjjjjjeeeej! En barndomskompis som jag växt upp med. Kan det bli bättre?

När man öppnat ögonen och sett att kärlek finns överallt är man inte sårbar längre, man inser att den alltid kommer att finnas där i olika former från olika människor. Jag är ingen som vill pracka på någon annan ett lyckopiller (jo det vill jag visst det) – alla mår skit ibland men jag har insett att livet är som en himmel där knepet är att låta de mörka molnen bara passera istället för att kämpa så innerligt med att försöka radera dem. Bättre att låta dem vara där och fokusera på att solen alltid finns där uppe med. För den är en stark jävla fucking superkälla! Hmm … Jag, Dileva och Carola kanske skulle åka på turné om tillfälle ges …?

Vad kan jag säga? Ingen förkylning i världen kan stoppa mig från att leva i en glittrande vardag! Igår hade jag verkligen världens mysigaste after work med vännerna, idag har jobbet fyllt kylen med öl och ordnat festligheter för mig och därefter väntar en fantastisk middag med familjen i temat ”tysk afton” 🙂 Imorgon blir det att packa och städa det sista för att på måndag stänga dörren till lägenheten och öppna en ny dörr ut till det okända. 🙂

PUSS och KRAM

So long, hörs från Nepal nästa gång! You care and I care ‘cause I lololove u. Blunda och sug in texten!

Vardagsmod som vardagsmat? Absofuckinglutely ett abonnemang på 100 år för mig tack

Vad är definitionen av mod- är det att kasta sig ut för ett stup? Att ställa sig upp och säga ifrån när alla andra tiger? Eller att alltid vara sann mot sig själv? Kan det kort och gott vara att leva varje situation fullt ut trots rädslor med hopp om att berikas och växa som människa? För inte måste man väll ta på sig en alldeles för tight trikå i skrikiga färger och rädda världen?

Jag älskar citatet ”Att våga är att förlora fotfästet en liten stund. Att inte våga är att förlora sig själv.” (Kierkegaard). En av mina bästa vänner hänvisar ofta till det och det har fastnat hos mig nu. Anledningen att jag tar upp ämnet är för att jag ofta får höra att jag är modig och det är lustigt för jag har aldrig applicerat det attributet på mig själv.

Jag tror att mod för vissa handlar om adrenalinfyllda upplevelser som att kasta sig ner för en bro med ett gummiband runt foten. Men jag vill nog påstå att mod är så mycket mer. Mod är att våga prata om saker som känns obehagliga, våga bryta ett mönster, våga lämna ett trygg vardag, ett arbete, en relation eller bara våga visa hur mycket man älskar någon med rädslan att inte få detsamma tillbaka. Kort och gott handlar det om att våga göra något som känns lite obekvämt. Inte nödvändigtvis obehagligt och otrevligt men utanför den bekväma zonen där man har kontroll och koll på läget.

För ett år sedan fick jag ett armband med en amulett med texten ”våga” och tog de orden både med mig och till mig. Världen består av så mycket risker och jag tror vi alla har en tendens att oroa oss och vara rädda ibland. Men vi kanske ska sträva efter att vara barn så mycket vi kan när tillfälle ges istället? Det handlar inte om att vara dumdristig utan att leva trots rädsla att bli sårad, skadad eller nertystad.

Barn är nyfikna och älskar att upptäcka saker och de är inte rädda som vi vuxna med facit, statistik och erfarenheter i bagaget. De vet inte hur det känns när hjärtat brister, att uppleva begravningar eller misslyckanden. De vill upptäcka, se, känna och leva så mycket som möjligt. Det är ganska häftigt.

Våga lev som ett barn säger jag. Hellre vara modig varje dag och satsa allt än leva medelmåttigt, tryggt och alltför bekvämt. Vill man leva livet eller bara flyta med? Växer vi inte när vi möter våra rädslor? Det mesta brukar kunna läka när resulatet inte riktigt blev som man tänkt sig. Och som någon nära till mig brukar säga när saker skiter sig: ”Det är väll ingen världslig sak”… Fast å andra sidan kanske det är precis det mod är 🙂

Enligt Wikipedia …

Mod, förmågan att övervinna utmaningar…”